tag:blogger.com,1999:blog-1186049305152725665.post1507945663697852500..comments2023-10-14T12:15:00.311+02:00Comments on Skrivtips: Skrivande som drog?Peggyhttp://www.blogger.com/profile/07860343549059138303noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-1186049305152725665.post-65390773987349910072007-11-19T09:25:00.000+01:002007-11-19T09:25:00.000+01:00Att läsa om det perfekta är sällan intressant. Tyc...Att läsa om det perfekta är sällan intressant. Tycker jag. Blir lite misstänksam. "Vad döljer människan?" Det ska möjligen vara en självhjälpsbok. Eller en biografi över nån som lyckats överleva ett tragiskt erfarenhet, t ex David Pelzer. Vi människor är nog inte perfekta. Perfektionism är tråkigt. Och de är våra "defekter" som gör oss till intressanta. Fast det ibland rätt tragiskt. Finns ju skalor på vad som är okey eller inte. Sen finns det finns många som lever på vår skam och oro. Främst tänker jag på Kvällstidningarna.<BR/><BR/>Deckare är ju med något som har vårt inre mörka som tema. Men oftast med ett lyckligt slut. Ett sätt att tro att det trots allt finns lite hopp i ens oro?<BR/><BR/>Jag får ingen större kick av att skriva. Det är som att kasta sig ut för ett stup. Att få en kommentar, se att man blir läst. Är dock som att landa i ett hav av bommull.<BR/><BR/>Jag tycker Hjalmar Söderlund säger allt i Doktor Glas.<BR/><BR/><I>"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad,<BR/>i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.<BR/>Man vill Ingiva människan någon slags känsla.<BR/>Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till varje pris som helst."</I><BR/><BR/>Tack för din kommentar. Tänkvärd och stimulerande.Peggyhttps://www.blogger.com/profile/07860343549059138303noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1186049305152725665.post-27963857933155201392007-11-19T02:07:00.000+01:002007-11-19T02:07:00.000+01:00hej, bra skrivet. Även om jag ofta känner igen mig...hej, bra skrivet. Även om jag ofta känner igen mig i att det briljanta man skriver på snusen luktar brunt dagen efter så måste jag försvara brukandet av alkohol en del (mer än att det släpper vissa spärrar)<BR/><BR/>Först och främst är jag funtad så att jag tycker att i alla fall jag inte kan skriva ett skit om jag inte lider på ett eller annat vis. Du nämner skrivande som en drog, jag skulle hellre kalla det ett beroende. Jag kan ärligt talat inte säga att jag får någon kick av att skriva, kanske undantagsvis om jag kommer på ett superlurigt rim, men att posta ett inlägg till känner jag igen mig i.<BR/><BR/>Personligen läser jag hellre om och av människor med defekter och bucklor. Kan du nämna en bra bok om någon som inte har haft det minsta fel ställt med sig eller sin tillvaro? Jag vet att alkohol förstör liv, och just därför rimmar det så bra med skrivande. Är man inte redan skadeskjuten så kan man ju alltid supa. <BR/><BR/>Fast nu inställer sig ju frågan om skrivandet kan motivera drickande? Kan nog tänka mig en och en annan ung man (som jag) som känt sig behöva dricka för att bli intressant. Precis som på fest.Hundenhttps://www.blogger.com/profile/13247257565482643901noreply@blogger.com