Har författarinnan P.D James på sin hemsida
1. Center your mystery
2. Study reality
3. Create compelling characters
4. Research, research, research
5. Follow the "fair-play rule"
6. Read!
7. ...And write
8. Follow a schedule
Artikel i Psychology Today Plotting a Murder is No Mystery (to P.D. James)
P3 Kultur har haft Deckarskola i tio delar under sommaren. För dig som har missat radioprogrammet så finns den på webben.
Titta in och lyssna på hemsidan.
Type M for Murder
"Rick Blechta, Charles Benoit, Vicki Delany, Deborah Turrell Atkinson, Donis Casey, and John Corrigan — Always ready to type M for MURDER. “One of 100 Best Creative Writing Blogs.” — Colleges Online"
Roligt med flera författare som delar en blogg.
Aftonbladet skriver om om utländska deckare.
Fredrika Spindler skriver "Trots smarta Da Vinci-kopior är deckarhjälten fortfarande en försupen polis."
Tror jag ska hem och befria min mamma i julhelgen, som är deckarslukare av gigantiska mått, från någon halvmeter. Innan hon slänger dem och jag får gå och köpa dem. Jag inser att jag totalt missat att förlagorna till Mord i sinnet av Val McDermid.
Förresten varför inte pröva Vals Authormatic - Bestseller generator!
Min berättelse
Första kapitlet A great Night
CHAPTER ONE
After a while the torch beams of the other searchers turned into distant flashes of light and the voices became an occasional call carried on the wind and not definitely identifiable as animal, let alone human. Inspector Wicks looked up from the boggy ground in front of his feet as the moon came out from behind a black scurrying cloud.
"My God!" His boot slipped sideways pitching him forwards. Not only did he now have wet knees and a wet sock but he had managed to hit the only rock between here and Sheffield and he struggled to his feet ruefully rubbing his sore eye. He was dog-tired. What a night, what a really great night, one which had actually started well, on his settee with a takeaway and a can of lager in front of the TV and should have ended a couple of hours later in bed with a large tot of his favourite single malt on the bedside table. Instead here he was tramping a particularly inhospitable part of the moor, looking for a lost kid called Lars whose most recent school photo had covered the front pages of all the papers for the last two days. He groaned; damn this job; damn Crimewatch; damn the busybody public with their farfetched anonymous tip-offs. If only he was in bed, if only he was lodge, if only he was anywhere else.
Another thick curtain of cloud was drawn across the leering face of the moon, accompanied by a high-pitched whistle. Was that the signal? Had something been found? He struggled to avoid imagining what that something might be, instead his mind produced a sudden image of the short goat that had stalked his night hours in childhood, he squashed that thought too, a childish terror but not one to conjure up in the present circumstances. He deliberately formed an image of his own small son fast asleep in that terraced house in South London, under the blue dolphin duvet cover that …… blue, something had been blue. He swung back the torch beam, retracing the path it had taken, a child’s blue scarves. Probably been there for weeks, blown away on a summer picnic. It looked new. Reluctantly but methodically he directed his torch over a 6 metre circle surrounding the blue scarves. This time white, the white curve of a small bent leg, a tangle of arms, neck twisted sideways, life-sized but not life-like, surely an abandoned doll, let fall and forgotten at the day’s end: and beside the doll, incongruously, partially obscuring its face, an all too real-looking spear.
OVER TO YOU DEAR READER (I suggest 29 Chapters!)
Aftonbladet hade igår en artikel om det med rubriken
Avslöjar knepen bakom James Bonds succé
Lite lustigt att jag ser artikeln igår. För det var en av de frågor som diskuterades liviligast på gårdagkvällens JulOrd.
Varför läser vi så mycket deckare?
Några röster från deltagarna
- det är en fast form (vi vet vad vi får)
- vi får spänning, men är trygga i och med att vi har kontroll genom att vi väljer att läsa själva jämfört med skräckfilmer
- skönlitterära böcker som många upplever bra, har ofta samma form. Ett problem som ska ha sin upplösning.
Dock utan biljakter (min anmärkning). Kärleksromanens okrönta drottning Barbara Cartland hade med ett fast mall, och med ett moment där det ingår spänning. Annars var grundstoryn väldigt lika i alla fall i de historiska romanerna. Platser, personbeskrivningar och tidålder var bara variationer. Jag läste många av dem. Två timmars underhållning när jag kom hem från skolan. Gav mig intresse för historia och senare läste jag dem på engelska. Min släkting språkläraren förfasade sig över mina bokval. (De umgicks med nobelpristagare). Tills hon läste en för att kolla att jag inte kom i totalt moraliskt förfall efter som jag tillbringade några veckor hos henne. Hon fick dock erkänna att språket var rätt bra. Grundmallen är inte så dum. Många som följer den. Är egentligen samma mall som Jane Austen, även om hon hade ett större persongalleri.
Åter till deckarna. Jag har ingen aning om man läser mer deckare idag. Mina första vuxenböcker var deckare - James Bond bland flera andra. Även ungdomsböckerna var gärna deckare - Tvillingdeckarna, Kitty, Peggy m fl. Verkar varit deckartrend bland ungdomsböcker när jag växte upp. Kanske det kan vara en orsak med att deckargenren är stor?
I så fall spår jag i kristallkulan. Skriv fantasy. Eller dagens ungdomar skriver gärna fantasy - och de kommer fortsätta skriva fantasy och läsa fantasy.
För ett av de genomgripande råden igår var. Det går i stort sett inte skriva för spekulation. Utan man måste skriva där man har lusten. Och lust behövs för att orka skriva och skaffa sig en discipling att träna, träna, träna.
Ta respons av andra. Genom nätet t ex via nätverket på noveller. nu eller distansutbildningar. Många vittnade om den oerhörda responsen från medkursare skrivarkurser på folkhögskolor, universitet och vilken energiboost det är. Nästan så jag själv måste börja skriva för att gå på skrivarkurs för att få energi. Problemet är att jag inte har någon historia jag måste berätta. Än.
Eller jag kanske inte bara vill/vågar se den.
Och varmt tack till Ann för inspiration, och ett tack alla som var med igår.
I Svensk bokhandel tar kritikern Marie Peterson i och tycker att "Den svenska deckarutgivningen är ”obegripligt kass”."
Hans-Olov Öberg på Kalla kulor förlag replikerar med ett långt in lägg i sin blogg På första tillslaget. Hans-Olov är ju både deckarförläggare och författare.
Ann på bloggen Ordent runt och utmärkta bloggen Deckarbiten tar med upp Maries debatt inlägg.
SVTs program Beckman, Ohlson & Can hade ett program härom veckan med samma tema: Kan vem som helst skriva deckare?
Byt ut ordet deckare, till kärleksroman. Så har du mitt svar.
En deckare kan se lite olika ut, ha olika funktion och syfte. En del är lättläst och underhållning, en del upplysande och berättar om tid eller männskliga naturen. Några kan vara intressanta utan att vara bra.
Kommer ihåg i min ungdom då jag under frossade i Barbara Cartland romaner. Till min släkting svensk- och engelska lärarens förfasan. Till hon läste en. Handlingen är oerhört enkel och rätt bedrövlig. Och de följer ett strikt givet mönster. Det är bara att byta ut titlar, namn och plats. Men språket var bra, sa släktinge. Jag läste en hel del av dem på engelska och fick språkträning och hade tidsfördriv. Det fanns ju inte dataspel. Och en bok tog två timmar att läsa. Dessutom varvade jag friskt med Ed McBain-deckare eller Agatha Christie. Cartland-romanerna bidrog dessutom till mitt historieintresse.
Att läsa litteratur och konstatera att handling eller språk inte håller är med en lärdom. Kanske dags för skolorna att att inte bara lära form utan ta upp vad som gör texter bra, och mindre bra med? Det görs säkert med i senare utbildningar. Och med hjälp av coaching. Men varför inte börja tidigare?
Tror även tidsbristen. Eller rättare sagt dagens snabba tempo är ett problem med. Det ska vara just-in-time. En kvalitetssäkring även för litteratur kanske vore något. Förlagen är slimmade och det är brist på korrekturläsare, eller inte medel avsatta för det. Kanske lönar det sig helt enkelt inte? Deckare verkar gå åt som smör i solsken iallafall.
Att skriva kan vissa dagar te sig som ett stort mysterium. Varför håller jag på och hur ska jag fortsätta. Här är iallafall tio tips att tänka på när man skriver.
Mystery writing, more than writing in other genres, tends to follow standard rules because readers of mysteries seek a particular experience: they want the intellectual challenge of solviing the crime before the detective does, and the pleasure of knowing that everything will come together in the end. Of course, the best way of testing out the mystery writing rules that follow is to read widely in the genre. See how others use them, or how and when they get away with breaking them.
1. In mystery writing, plot is everything.
Because readers are playing a kind of game when they read a detective novel, plot has to come first, above everything else. Make sure each plot point is plausible, and keep the action moving. Don't get bogged down in back story or go off on tangents.
2. Introduce both the detective and the culprit early on.
As the main character, your detective must obviously appear early in the book. As for the culprit, your reader will feel cheated if the antagonist, or villain, enters too late in the book to be a viable suspect in their minds.
3. Introduce the crime within the first three chapters of your mystery novel.
The crime and the ensuing questions are what hook your reader. As with any fiction, you want to do that as soon as possible.
4. The crime should be sufficiently violent -- preferably a murder.
For many readers, only murder really justifies the effort of reading a 300-page book while suitably testing your detective's powers. However, also note that some types of violence are still taboo including rape, child molestation, and cruelty to animals.
5. The crime should be believable.
While the details of the murder -- how, where, and why it's done, as well as how the crime is discovered -- are your main opportunities to introduce variety, make sure the crime is plausible. Your reader will feel cheated if the crime is not something that could really happen.
6. The detective should solve the case using only rational and scientific methods.
Consider this part of the oath written by G.K. Chesterton for the British Detection Club: "Do you promise that your detectives shall well and truly detect the crimes presented to them using those wits which it may please you to bestow on them and not placing reliance on nor making use of Divine Revelation, Feminine Intuition, Mumbo Jumbo, Jiggery-Pokery, Coincidence, or Act of God?"
7. The culprit must be capable of committing the crime.
Your reader must believe your villain's motivation and the villain must be capable of the crime, both physically and emotionally.
8. In mystery writing, don't try to fool your reader.
Again, it takes the fun out. Don't use improbable disguises, twins, accidental solutions, or supernatural solutions. The detective should not commit the crime. All clues should be revealed to the reader as the detective finds them.
9. Do your research.
"Readers have to feel you know what you're talking about," says author Margaret Murphy. She has a good relationship with the police in her area, and has spent time with the police forensic team. Get all essential details right. Mystery readers will have read a lot of books like yours; regard them as a pretty savvy bunch.
10. Wait as long as possible to reveal the culprit.
They're reading to find out, or figure out, whodunit. If you answer this too early in the book, the reader will have no reason to continue reading.
Källa: About.com
Svd skriver om skräckgenren. Den är populär hos unga. Och jag trodde att det var fantasy. Visserligen lite blandat med skräck.
Vi vill ju bli berörda, och rädsla är ju en ren och ursprunglig känsla. Till och med i kärleksromaner kan det förekomma en viss litet skräckmoment. Om huvudpersonen blir bedragen, någon avlider eller gör bort sig.
Hos mig kommer ju ingen Stephen King bok innanför dörren, förutom hans biografi (Som jag trots idogt letande i boklådor aldrig verka hitta. Den var ju till och med på bokrean sist.) Fast deckare läser jag gärna. Vissa lämnar kvar spår av skräck Gone baby, gone av Lehane till exempel. Även om jag har jättesvårt att ta mig igenom hans senaste i pocket (första i hans svit med deckaren Patrick McKenzie).
Svd har även följande artikel Skräck fungarar bäst när den blandas med andra genrer. Det kan jag skriva under på. Förstår mig inte riktigt på skräck för skräckens egen skull. Och Halloween begriper jag mig inte alls på. Om man inte ser det om ett trevligt fest och man får lyfta fram sina mörka sidor innan godheten inför julen tar vid. Någon får gärna förklara för mig.
Skräck nog för mig är nog att blogga. Att trycka på publicera inlägg -knappen är ett bra sätt att få upp pulsen.
Uppdaterad
Naturligtvis finns det svar på nätet. Dr. Deb (psykolog) förklarar lite varför vi ser på skräckfilmer. Why We Watch Scary Movies
Artikel på nätet av Frank Gruber om att förbättra sin handling.
Improving the Detective Novel By Frank Gruber
Artikeln publicerades januari 1941 i Writer’s Digest.
Många fler artiklar och blog hittar du på sajten Mystery Life - The Crime Fiction Research Journal.
NU, går reprisen om Blodgruppen på SVT. En dokumentär om några av Sveriges mest lästa och prisbelönta kriminalromanförfattarinnor som bildat en hemlig klubb.
"Karin Alvtegen, Inger Frimansson, Johanne Hildebrandt, Anna Jansson, Åsa Nilsonne och Karin Wahlberg är alla författarinnor med skräck och mord som specialitet. I programmet om Blodgruppen följs gruppen under författarskapets olika faser."
Den finns nu i SVTs 30-dagars arkiv, för dig som missat den. Se den. Av en ren slump ramlade jag över programmet ikväll. Och jag vet inte om jag är lite gramse över att jag missat programmet tidigare, eller om jag är glad att jag sent om sider fått chansen att se programmet.
Nu ska jag återgå till de blodtörstiga damerna.
Olov Svedelid har ny bok på gång, för oss som skriver (och/eller vill skriva).
Lär dig skriva spännande
"Skrivarskola av – en av Sveriges allra bästsäljande spännings-författare – Olov Svedelid. Nu delar han med sig av sina bästa råd och tips om författandets svåra hantverk."
Utkommer höst/vinter 2007 hos MBF Bokförlag.
Finns det fler trender, än orange bokomslag i bokbranschen?
Ja, en stark trend (som redan rapporterats i svenska media i flera år) är ju att våra svenska deckarförfattare säljer som smör, även i andra länder. Och trenden håller i sig. Även om Håkan Nesser för två år sen spådde dess död, det var innan Stieg Larsson kom på bokhyllorna. På sajten publishing trends skriver de:
"International Best: Great Danes & Swede Reads
A Literary Crime Spree in Scandinavia
Shakespeare may have opined “Something is rotten in the state of Denmark," but it is the steady slew of crime-fiction writers who hail from the region that should be credited with doing a bang-up job of keeping the sentiment alive and well. By far the most popular genre in Scandinavia. . . . "
En dåligt skriven deckare lär sälja mer en den mest lovvärda romanen, enligt Kristanstadsbladet.
Svensk Bokhandel har en rolig vinkling på vårt deckarintresse. Och om fenomenet om Polisen som inte existerar.
På sajten Brottplats, möts deckarbesatta och skrivarintresserade människor. Låt dig inspireras!
Add this to your site |
