Prestige

Idag slår Expressen upp det stort under nästan krigsrubriken DOKUMENT/ONSDAG

Att varför författare skriver under pseudonym är för att de inte vill stå för sina succeböcker. Nå det är ju ingen som skriver om alla böcker som inte blir succéer, men är skrivna av en författare som skriver under pseudonym.

Blev diskussion hemmavid igår. Om bloggandet och att skriva under pseudonym. Att jag tyckte det var kul att få kommentarer i min lite anonyma. Det är roligt att se besöksstatistik med. Fast jag är glad jag inte får hundratals eller elaka (jo, det har förekommit något enstaka men även kritik som tål att funderas över.)

"Alla som bloggar gör det för att bli sedda". Då blev det diskussion. Även om vi säkert menade samma sak. Jag hävdade nog rätt bestämt att jag inte skrev här för att bli sedd, eller läst. Det är en bonus. Fast utan den bonusen kanske jag inte skulle fortsätta. Jag vill bara dela med mig med sådant jag hittar på nätet eller får kunskap om på annat sätt. Så syftet är faktiskt mer ett pedagogiskt. Sen att jag blir glad för att jag kan hjälpa andra. Och om det kallas sedd. Då är jag med på noterna. Då skriver jag för att bli sedd.

Men vill jag verkligen bara synas. Så skulle jag inte skriva på det sättet jag gör. Utan ett annat språk. Ha bilder (avklädda?), skriva på andra bloggar som har många läsare, länka friskt och prata om kändisar eller sjukdom eller intima sexdetaljer. Den dagen kanske kommer då jag känner att jag behöver göra så för att bli sedd. Men inte idag.

Att skriva under pseudonum ger ju en viss frihet med. För skrev jag under mitt jobbs namn. Så skulle allt jag gjorde värderas utifrån det. Och mina personliga åsikter inte få plats alltid under direktiven ovanför. Men jag är inte hemlig som så. Det finns spår och jag lämnar spår. Jag undviker det inte till varje pris. Bara att jag vill ha friheten. Även om den kanske är en illusion.

Jag skulle ocksåe mycket väl kunna skriva en bok under pseudonym. För jag har prestationskrav på mig själv när det gäller skrivande. Så det skulle gå lättare ifall jag var låtsades vara någon annan. Lite som att jag låtsades vara Ingemar Stenmark när jag började åka slalom. Inte för att jag var bra som honom. Men jag tog mig ner för backen iallafall.

Sen tror jag redan att jag skrivit om det. Mitt namn är upptaget. Min mamma skrev kolumn under mitt namn, visserligen bara förnamnet, som pseudonym

Det är en rätt rolig skrivövning för övrigt.

• Hur skulle du skriva - välj någon text - om du var X?
• Blir det någon skillnad på texten?

Uppdaterad 21 juli 2009
Inser att jag missat att länka till Aftonsbladets lite tema om pseudonymer.
Så var så goda. Hon är en han. Om när poeten Anna-Maria Ytterbom "avslöjades" vara Leif Holmstrand och en del annat smått och gott.

För dig som vill göra en eBok

Har du passerat stadiet OM det kommer att komma eBöcker och undrar liksom jag HUR manpraktiskt går tillväga, så hittade jag denna lilla adobe skrift:

How to Create PDF eBooks (den finns som en nedladdningsbar 66-sidig pdf)

Kanske bra att jag i höst ska studera "att skriva för webb och digitala medier". Undrar om de menar eBöcker?

För de som gillar de tryckta böckerna

Nån dag när jag tar mig tid så ska jag söka upp och läsa på lite mer om debatten om bokens framtid.

Undertiden så kan du läsa här. Ett kanadensiskt sällskap
"The Alcuin Society
is a voluntary association supported by people who care about the past, present and future of fine books.

Och vad sägs om detta som inlägg i debatten:
From Writer to Reader: An eJournal on Books & Reading

Den artikeln tar jag med hem och läser på tåget.

I augusti ska det till beslut ifall vi (förlaget) ska säga nej till Google eller inte och vara med i deras: All books ever written. Fullt med inlägg på bokhora.se om ämnet.

Till minne av Frank McCourt

Frank McCourt var ju inte bara författaren till Ängeln på sjunde trappsteget. En bok jag för övrigt inte kunde läsa klart. Mådde så dåligt av hans beskrivning av hans hem och nedsupen pappa att det gick inte att fortsätta. En bok jag vill läsa är dock Magistern. Varför har jag inte läst den än? För det var ju även det han var. Lärare i engelska och kreativt skrivande.
The New York Times har ett porträtt av läraren Frank McCourt genom hans före detta elever.

The Storyteller Begat the Teacher Who Begat the Writer

Min bokhylla

SvD har börjat ny serie.

Först ut är kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth: Böcker är min passion.

Skrivtips bokhylla är brokig. Och överfull. Har dock inte lika många böcker som Lena. Men jag önskar. Framförallt vill jag ha mer plats. Dock så känner jag att nu när jag jobbar med böcker så minskar lusten lite att läsa. Jag ser bara korrekturfel. Yrkesskadad.

Uppkollad....

..så bäst jag redovisar lite.

Piratförlaget kollade upp min blogg. Det får de gärna göra. *vink, vink*. Var rätt kul statistik även för mig som visades och roligt att se att det finns något på något annat förlag som arbetar. För idag är jag ensam och håller ställningarna här på förlaget.

Vanligaste kategoriorden:
författare förlag marknadsföring länktips skrivprocessen

Oj så, inte så himla mycket skrivtips. Har jag fel namn på bloggen? Eller får jag skärpa mig att lägga fler inlägg med skrivtips. Tål att funderas på. Fast under t ex Författare så rymmer det ofta en länk till författares egna skrivtips. Puh, fick nästan ångest ett tag.

Med på köpet så fick jag vilka bloggar som ofta länkar till mig. Men även vilka jag länkar till. Nå de som det stod ofta var inte särskilt ofta. Fast det är nog så att om jag länkar till en blogg gör det en gång och vill ge ett tips om hela bloggen till er mer än själva enstaka inlägg. Några få enstaka bloggar länkar jag till inlägg.

Konsten vs. underhållning

Ernst Brunner, Kirsti Thomita och Jonas Axlesson litterär chef på Bonniers pratar konstnärsskapets villkor och att är man redan känd så köper förlagen ibland grisen i säcken på grund av författaren är bara är känd. ) Tv4s söndagsmorgon nu på morgonen.

Nå det är inget nytt. Förlagen vill sälja. Och media skriver gärna om personer de redan känner till. Och det är kittlande med personer vi känner i ett sammanhang när vi går över till ett annat medium.

Alla överens om att så både det inte vara. Men så är det.

Och så har vi de anonyma då....kanske därför Bonniers driver en rätt framgångsrikkampanj där vi bloggare hjälper till med att lösa frågan VEM är det som är Lars Kepler. En bok må vara nog så bra men det är intressant vem författaren är. Tror det ingår i männsklighetens natur. Vill vill göra värden begriplig för oss. Och få kunskaper om författaren förklarar lite mer om boken. Om samhället. Och skriva vill ju många av oss. Många lever på en författardröm och då vill man veta vem personen är, vad som driver just den att skriva osv.

Jag kan tycka att det är rätt fascinerande att det ens går att ge ut en bok under annat namn. Hur många andra anonyma konstnärer har vi. Målare under pseudonym och håller sig hemliga? Finns det? Är det ens möjligt?

Och så är den här en recension av Lars Keplers Hypnotisören av Lotta Olsson i Dagens Nyheter. Hua den skrämmer mig. För jag tror inte på människans inneboende onska. Vill inte tro på den. Hade tänkt ge bort den i present. Till en person som redan har den världssynen. Det känns inte bra. Visst, vännen kanske kommer att känna igen sig. Men nu tycker jag min vän inte behöver få mer vatten på sin kvarn. Dilemma.