Vi satt igår och spånade och planerade med kund om en sak som ska inträffa om två år. Hur kommer förlagsbranschen se ut då? Ska vi trycka tonvis av papper, eller finns det andra lösningar?
New York Times skriver om klassrum som håller på att bli digitala.
Det roliga med oanonyma författare är att de är lättare att intervjua och mer berätttar om hur de skriver. Vilket jag tycker är intressant.
Intervju i Dagens Nyheter med Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril som berättar hur de arbetat ihop.
Dn har haft en artikelserie i sommar. Om nya tider i bokbranschen bland annat. Den avslutas idag med en intervju med Fredrik Gustafsson som startade Pocketförlaget.
Ett poäng till Aftonbladet. Som igår såg sig ha tio bevis för att Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril var/är Lars Kepler.
Skönt att denna författargåta är avslöjad. Jag tycker det är roligare med författare av kött- och blod. Dock kan jag förstå att är man två och de bytt lite genre att de väljer ett annat namn. Flitiga verkar de vara. De har var sin egen bok på gång med.
DN skriver med om upplösningen av denna gåta och SvD.
Imorgon drar den igång.
Festivalprogram
Nu utvecklar vi litteraturens roll i festivalen, skriver de under fliken Litteratur.
Världens längsta bokbord
Gatubiblioteket
Stadsvandringar och mycket mer
Har totalt missat att de har en kanal på You Tube. Här kommer en av deras författare Denise Rudberg, lite om författarskapet.
Kanske inte idag då. Det är varmt - fast svalt och skönt på kontoret.
DN skriver att kulturkoftorna gjort sitt och nu är det sjal som gäller. Nu tycker jag att det verkar som sjalar gäller för många. Inte bara författare.
Kulturkoftorna har gjort sitt
Jag är tillbaka framför datorn efter en veckas omvårdnad av mig själv. Lite spa, motion, städning och släktsammankomster. Och läsning. Ramlade in i deckarnas värld iallafall. Anna Jansson läser jag just nu. Men blir lite fundersam när man läser alla deckare. Vad vill författarna. I bästa fall lyfta ett lite brännbart ämne. Men de flesta deckare jag läser verkar ha inslag att författaren minsamm ska lära mig något. Eller har författaren själv inte begripit och vill nymissionerande missonera ut någon kunskap som en nyfrälst. Eller har sina darlings som en redaktör inte lyckats stryka. Fast sen är det som det är. Det är mycket lättare att hitta saker att slå ner i böcker än ta fram det som faktiskt funkar.
Står och velar om Keplers Hypnotisören. För om det är något som många recensenter verkar vara eniga om är att författaren lyckats få fram spänning och att man inte kan sluta läsa. Även om den har sina brister. Fast jag är ju pocket människa. Ska jag behöva vänta ända till nästa sommar? Hmm, jag är mer intresserad av hur Kepler skrivet än vad. Fast så är det ofta för mig. Hindrar ju inte att jag låter mig uppslukas av själva berättelserna i böckerna om det vill sig väl.
Efter en vecka ledigt håller jag mest på att lära mig hitta tangenterna på tangentbordet igen. Och tänker mer hälsa och motion än på skrivande. Även om jag konstruerat en egen liten träningsdagbok. Fylla-i-böcker tycker jag är kul. Även om de mest blir tomma. Nu ska inte min träningsdagbok gå samma öde som alla andra fylla-i-böcker jag har. Den är tunn. Hellre många tunna ifyllda än ett en tjock tom. Sen får jag väl binda ihop dem.
Add this to your site |
