Bloggdöd?
Expressen nöje har i närmast krigsrubrik angående att kändisar som startar blogg, men som tröttar, inte hinner etc. Bloggdöden.
Ingen fara i det? Tror många hakar på trenden bara för att alla andra gör det, och det är bra att höja sitt marknadsvärde. Men kan lätt bli något som kanske stjälper en karriär, eller att man är rädd för det. Själv är jag ju rätt opersonlig. Mitt liv är inte tillräckligt intressant. Eller så skulle jag vara tvungen att skriva om det som är för personligt då jag är i affekt och sen ångra mig resten av livet.
Ska man blogga så behöver man en strategi.
- Syfte med bloggen
- Hur mycket tid ska jag lägga ned/ägna åt det.
- Och hantera svackor. (Kanske förbereda flera inlägg att publicera dagar man har flyt).
Själv har jag nog flytit undan från de urspungliga tipsen. Men jag kommer igen. Dessutom har ju kommit fler sidor med skrivtips och Ann har kommit igång Skrivpuffar.
Just nu läser jag dessutom En Styvmors dagbok av Fay Wledon utgiven av Ann på hennes bokförlag Alf bokförlag. Den är en inspirationskälla även när det gäller skrivande. Där Fay Weldon smyger in en del om det. Märks att hon undervisar i ämnet med.
Och twittrande och bloggande är enligt mig två olika genre. Då twittrande är på modet och bloggandet på väg ut. Ett bra sätt att hålla reda på bekantskapskretsen. Men för djupare resonemang. Eller tankeverskamhet så upplever jag att det finns stora brister. Dessutom så är de twittrar - eller vad det nu heter - jag följer så kommer det bara med länkar till sajter, bloggar etc.....tråkigt.
