Det skrivs en hel del just nu i dagstidningarna om och i samband med Lars Noréns dagbok En dramatikers dagbok. Den artikel jag skulle vilja länka till är från i lördags där de skriver en hel del om formen för boken. Där formgivaren ställdes inför utmaningen att göra en boken (eller flera) av ett 2000 sidor långt manus. Det vart ett papper a la Bibeln. Sen rök pagineringen för formgivaren tyckte det räckte med att hänvisningarna vid dagarna. Lät kul men vågat. Mest recensenterna som beklagat sig för att de inte kan hänvisa till vissa sidor.
Sen skriver bl a Dagens Nyheter om pengaspelet bakom marknadsföringen
Bonniers krävde halv miljon för läcka om Lars Noréns dagbok.
Sen väcks debatten i liv igen om böcker som lever på att hänga ut andra. Men verkar inte bli samma storm. Är det för att författaren är man eller att de som hängs ut är kritiker.
Men vem är det man egentligen mest hänger ut. Andra, eller sig själv? För hur vi beskriver världen - du och jag - säger mer om oss än om själva världen. Fast mångas bilder/beskrivning gör ju bilden av världen mer heltäckande. Eller rörig.
Efter att ha läst Sigge Eklunds artikel om En dramatikers dagbok. Är jag ännu mer intresserad. Inte för att jag är särskilt intresserad av Norén (jag har mina egna familjedramer) utan just att få göra en egen psykologisk resa. Det finns inget så svårt som ärlighet, när man är uppfostrad att "behaga". Vi lever i en tid där ärslighet och sanning är stora ideal. Men där vi faktiskt inte är särskilt ärliga någon av oss. Och där det med större konkurrens; att få jobb, kunna andas eller bara synas. Så ryker ärligheten först. Även om vi vet att fallet blir hårt får den som blir påkommen. Men vi kan ju alltid göra en pudel. Och hävda att vi trots allt bara är mänskliga. Lite roligt tycker jag det är att på topplistan över sålda fackböcker ligger böcker som på
9, Det var inte mitt fel! Ann Heberlein, Ica Bokförlag.
11 Härskarteknik – Elaine Bergqvist, Frank förlag
13 Medmänniskor – Stefan Einhorn, Forum
15 Konsten att läsa tankar – Henrik Fexeus, Forum
Mer nyheter från Bonniers är att de delar upp förlaget i två. En för faktaböcker och en för romaner.
Bonniers skapar två förlagsjättar.
En artikel jag gärna skulle vilja länka till som jag inte sett i DNs nätupplaga är debatten om Bonniers som aktör om presstödet. Hur kan man vilja minska antalet tidningar? Det är inte många tidningar som bär sig på egen kraft. Tyvärr. När de flesta skriver samma saker och har mest inklippta artiklar från TT. Så önskar närmast mer mångfald.
Verkar iallafall hända mer spännande på det förlaget än där jag är. Fast vi har ju kul ändå.
Vi har dock jobbat som blådårar senaste veckan. För vi hade ett release-party inbokat, före vi fick manus. Sen blev dessutom redaktören sjuk så det har varit minst sagt pressat. Nu var det mest en kollega som blev drabbad. Medans jag har denna vecka att arbeta efter pressad tidsplan. Och där författaren slit dag och natt, samt nallat i kanten på min tid. Så förlåt mig ifall jag är lite frånvarande just nu. Tryckpressarna står och flåsar mig i nacken.
