Familjetragedi - The Next Generation

Nu skriver DN om att Mia Erikssons (Gömda) son håller på att skriva sin berättelse.

Bra för honom. Många är vi som nog borde skriva våra historier. Alla kanske inte bör eller ska ges ut. Men som ett terapeutiskt värde. Sen finns de det berättelser som har mer att säga. Jag hoppas sonens histoaria inte bara är ute efter egen upprättelse. Låter egentligen som han söker sin mamma och hennes närhet och bekräftelse.

Om inte pressen och massmedia drevet varit så stort. Så hade han förhoppningsvis skrivit sin historia, skaffat ytterligare ett par år av reflektioner och erfarenheter. Sen hoppas jag han hade varit mogen för boken.

Styvmamman får nog skriva sin egen berättelse, kanske ihop med pappan? Deras berättelser är nog så intressanta.

Hoppas sonen får stöd av andra unga som skrivit självutlämnande. Kanske Johanna Tydell?