En bra berättelse

efter att ha blivit besatt av att lyssna på streamade böcker via Storytel (gratis en månad) så kommer här skrivtips eller reflektion. Har främst lyssnat på deckare men även några faktaböcker.

Nu tycker jag att ljudböcker är en egen genre även om den lever på det skrivna ordet i böcker. Uppläsaren betyder oerhört mycket. Reine Brynolfsson i Millenum-trilogin. som tillförde en extra dimension till böckerna som jag läst innan. Medans jag går att tycker att Johan Rabeus i stort sett förstörde upplevelsen av Kinesen som nog borde haft en kvinnlig uppläsare.

Det är något med män som försöker variera rösterna och då läsa de kvninnliga rollerna som "kvinnliga". De jag lyssnat på hittills låter det närmast som parodi. Även mästeruppläsaren Thomas Bolme berättade på nyhetsmorgon i julhelgerna att han fått kritik för sina kvinnoröster. Sen går det inte att vara hur entonig som helst som Ola Rapace i Rymmaren som jag lyssnar på nu. Även att författaren är rätt entonig när han pratar (vink, vink Thomas). Det blir inget att haka upp hjärnan på.

När du skriver – läs din bok. Fyll inte papperet med fakta och tänk på nedslag per sida. Tänk på ditt verk som en muntlig berättelse. Beskriv och förklara gärna olika platser och fenomen som om du skulle berätta något för mig (men överdriv inte och håll inte föreläsningar), Den förlorade symbolen och Pojke försvunnen. (Hmm, många böcker skulle jag kunna lägga in här Millenium-trilogin och Hamilton-serierna). När man läser böcker gör det inte så stor skillnad. Då brukar jag hoppa över värsta faktaberättelserna där författaren förlorat sig i en beskrivning - men det är jag och jag är en snabb och skumläsare annars med. Men många är de som har en annan lässtil som läser mer ord för ord och jag misstänker att de är de som inte kommer igenom dessa typer av böcker.

Att skapa bilder är oerhört viktigt.
Undertecknad har haft jättesvårt att läsa otroligt hyllade Alexander McCall Smith serie om Damernas detektivbyrå. Trots starka uppmaningar från nära och kära som att jag fått böckerna handgripligen satta i handen och nästan med hot bakom: LÄS! Det har inte funkat för mig. Orsaken? Jag fick ingen bild i huvudet när jag försökte läsa dem. Stackars huvudrollsinnehavaren hade jag ingen bild till och inte platsen heller. NU efter att serien har gått på TV så känner jag oerhört mycket större lust att läsa böckerna (jag har bara tjuvkikat lite på SVT). Det finns ju tillfällen där filmer stör ens egen bild med. Så det är knepigt. Så vem skriver du för?

Faktakolla.
Går nu och retar mig på en händelse i Hypnotisören (Spoilervarning!) som när en pojke höll på att dränkas i en fontän i början av december? Någon som sett vatten i en förortfontän i december i Stockholm? Om jag får spekulera så har handlingen och tiden ändrats under resans gång i berättelsen.

Och känslor.
Har varit fast i Anna Janssons deckare ett tag. Det beror inte riktigt på historien, eller hur hon skriver (jag upplever att hon gärna vill hålla små föredrag om saker hon tycker ät viktigt för oss andra) utan starkast är nog berättelsen om huvudsrollsinnehavarens inre liv och tankar om relationer till man, barn och kollegor. Det är Mari Jungstedts styrka med. Samt att jag varit en del på Gotland så jag framkallar mina egna bilder av denna underbara ö.

WikiHow How to Write a Good Story (engelska)

Aron Shepards skrivtips för unga författare (engelska)

Authors network: How to write

Writing good stories Guides