Den 5 oktober är RELEASEPARTY för ”Mer Hårdrock - Smink, Läder och Headbanging".
Det lanseras med
Läs mer på Facebook: http://www.facebook.com/event.php?eid=155570367799122&v=wall&story_fbid=155701091119383&ref=notif¬if_t=feed_comment
Jag avstår, men kul och se hur andra gör.
Svenska Dagbladet skriver:
Framsidan är en sak, om den kan man säga en del. Såg helt bedrövliga saker igår. Särskilt självpublicerande. Kill your darlings är budskapet. Men för allt i världen. Glöm inte baksidan.
Framsidan är sidan som väcker nyfikenhet, men det är baksidan är den som säljer!
Detta är del tre av Dale som jag haft med tidigare. 80 avsnitt finns att titta på Get Published TV
får man efter ett par timmar på bokmässan. Hade jag varit längre hade jag tagit bättre skor. Men nu var det ett risktagande.
Med tidigt morgontåg, lite vilsen promenad till Svenska Mässan och sen var det fullt ös. Till en timme innan tåget skulle gå, då jag fick en öl (jag var jättetörstig på vatten egentligen men lite glamour ville jag ha), sen taxi och tåg hem.
Mitt uppdrag misslyckades lite. Ville främst lyssna på ett litet miniföredrag om typografi och digitala medier. Men då hade jag hakat på kollegorna som hade date med ett av de tryckerier vi använder oss av. Dock ett föredrag som jag önskat höra men inte visste hölls, men hörde halva iallafall om eBoken. Intressant. Sen pratade jag med någon firma som som ville göra eböcker av våra gamla böcker. Hmm, var ju där för jag med ville det. Konkurrent.
Fy farao vad mycket böcker som ges ut. På svenska. Det var väldigt smala alster, hemmasnickrande och väldigt tjusiga böcker med. Trend på bokfronten. Då får man nog gå på gengre. Sen drabbades jag av bokfrossa. Många ville köpa billiga böcker. Mycket billiga pocket fanns det ju. Men jag har tokbrist på bokhyllor. (Och tid att läsa) Så skönlitterärt blev det inte. Men några fotoböcker. Sen är det ibland skönt att saker presenterade för sig. Som när jag nu är hemma och såg på Kulturnyheterna. Om den afrikanska författaren Binyavanga Wainaina som har skrivit om
...medan jag vimsar med annat. Så händer det grejjer ute i cyberspace.
Som att jag missat denna blogg:
Lektören, blogg kopplad till Skrivarsidan.
Jag tackar alla som hittar hit trots lågfarten på mina inlägg. Ni är rätt många. En tröst.
Det var lite fascinerade ordval det har framkommit i media i eftervalsanalysen.
Helt plötsligt fanns ett annat språk än som varit vanligt förr om åren. Då var det mer att partierna hade visioner och mål och nu att vi som väljare skulle "köpa berättelsen" som partierna målade upp för oss.
Hörde det först i en valdebatt inför valet. Men flera gånger i analyserna efter. Undrar om det kan ha smygit sig in från Story. Nå är det en del i filmspråket då media försökt göra dokusopa om valet där vi i våra hem suttit med mentometerknappar i datorer och telefonapplikationer. Där media styrt vilka frågor som det ska pratas om, utifrån vad de på opionsundersökningar fått reda på att vi tycker är viktagast. Vilket gör att program efter program tjatade sönder ett par frågor. Men många inte alls nämndes. Viktiga frågor, men inte kanske just en av de tre viktigaste.
Ett exempel:
Utredarna skriver i ett blogginlägg Socialdemokraterna förstod inte sin egen
Fokus skriver i våras redan om Jakten på en
DN hade 28 aug en debatt artikel ”Var finns den
Undertecknad är sorgsen över att ett så starkt främlingsfientligt parti kommit in i riksdagen. Kanske är jag naiv, att tro att många går på det säljande budskapet och inte ser de förlängda konsekvenserna på det partiets berättelse. Så det är hög tid för alla att granska den berättelsen. Genom att den blir synad så är den lätt skjuta hål på. Att inte föra samtal om berättelserna, deras ursprung och dess konsekvenser är bara farligt och skapar enfald.
Efter val är det tid för reflektion. För alla.
Förresten när det är tal om alla dessa berättelser så minns jag historian som ämne i skolan. Men män, på män som radades om som historiskt intressanta personer. Fanns det inga kvinnor. Självklart fanns det och på 70-talet kom dessa böcker. Så var på din vakt när du läser andras berättelser och håll ögonen på dig själv. VAD är meningen bakom. Ett ärligt försök till en berättelse eller någon som vill köpa dig (din röst, dina pengar eller din åsikt).
Detta val har styrts av medias dramaturgi. Men det är ett val vi gör. Eller?
På amerikanska skrivarsajter så efterlyses ofta de som vill skriva Den stora amerikanska berättelsen. Kanske dags här med. Eller så får vi inse att det finns flera. Det är inte riktigt min genre. Inte alls ointressant men mitt tålamod räcker sällan till att läsa. Men det kan ju ändra sig.
Så sjöng ABBA en gång i tiden.
Nu verkar det gälla på många andra fenomen i världen. Vi vet att de rikaste tio procenten äger mer än 85 procent av tillgångarna visade en FN:rapport för ett par år sen. Samma förhållanden gäller i bokbranschen med skriver Dagens Nyheter. De tio bästsäljande böckerna står för 90 procent av intäkterna.
Bästsäljarna slukar marknaden
På torsdag börjar Bokmässan i Göteborg. Och i år ska Skrivtips besöka detta evenemang under torsdagen. Vi kanske ses? Mitt specialuppdrag är att studera e-böcker. Så om någon vänlig själ vill prata e-böcker med mig. Hör av er. Jag vill veta allt! Från design till distribution.
Dett är något som har jag har gått och funderat på när jag läst tidningen under sommaren och så dök det upp ett nyhetsbrev från Textfixarna.
Tack! Jag kan inte låta bli och dela med mig så jag saxar:
"E- eller a-böjning för män
När ett adjektiv beskriver en man får det oftast e-böjning: den svenske kungen och den damallsvenske fotbollstränaren. Men i många delar av Sverige där man böjer de flesta adjektiv med -a i talspråket, slår a-formen igenom även i skriftspråket. I Stockholmstidningar kan man därför ofta få läsa om den populära fotbollstränaren och den sexfällda politikern. Många uppfattar också a-formen som lite ledigare än e-formen.
Oftast a-böjning för kvinnor
När adjektivet däremot beskriver en kvinna får det a-böjning: den magnifika Robyn och den nya statschefen (kronprinsessan Victoria). Men ibland kan man läsa oväntade beskrivningar av kvinnor som den nye EU-ministern Birgitta Ohlsson eller den förste kvinnlige ordföranden Karren Brady. Det uppfattar många - men inte alla - som konstigt.
När könet inte spelar roll
Ibland är det ointressant om personen man skriver om är kvinna eller man. Då böjer vi adjektiven lite olika, även om e-formen är vanligast. Den genomsnittlige svensken ger till exempel åtta gånger så många träffar på Google som den genomsnittliga svensken. Samtidigt är formuleringar som den vanliga medborgaren mycket vanliga.
Skillnaderna handlar mer om stil än innehåll
Vi skriver alltså en salig blandning av e- och a-former på adjektiven. Oftast har varianterna ingen betydelse för innehållet, men desto större betydelse för stilen och tonen. Många tycket till exempel att min yngsta bror känns trevligare och mindre formellt än min yngste bror. Andra ser regionala skillnader där skribenten från Göteborg skriver lille gubben medan skribenten från Stockholm skriver lilla gubben. Ytterligare några läser in olika inställning till jämställdhet mellan könen, där a-formen är mer neutral och e-formen ger ett onödigt uttryck för könskillnader."
Så vi stockholmare skriver -a istället för -e? Jag undrar jag. Som stockholmare tycker jag nog hellre om -e, och skilja på när det ska vara -a utom just i exemplet. Talspråket må vara lilla gubben och det är Astrid Lindgrens "fel". Tror tidningsredaktionerna kryllar av folk från olika landsändar. Så att skylla på att något är stockholmsk glömmer att Stockholm är lika med ett hopkok av många lokala och internationella böjningar.
Jag skiljer absolut på lille vän och lilla vän, och de flesta jag känner med. Även om det funkar rätt bra så förstår man ju vad skribenten menar. Men för mig blir det röd bock i kanten.
Så snälla alla se över era manus, och rätta gärna mig ifall mina fingrar vill skriva talspråks -a istället där det ska vara -e.
Add this to your site |
