Ikväll tog SVT programmet Kobra upp ämnet om erotisk litteratur.
Kom och tänka på den brittiske författaren John Cleland som skrev den beryktade boken om Fanny Hill 1749. Han blev dragen inför domstol och hans straff blev att han fick 100 pund per år så länge han levde för att inte skriva något liknande igen. Han levde i ytterligare drygt 40 år. Boken blev bannlyst i över 200 år, men ändå en försäljningssuccé.
Artikel: Sex in Fiction by Tina Morgan
Första skildringen om sex (förutom naturprogrammen på TV) jag kom i kontakt med var boken Kram av Lars-Erik Hellbergi skolbiblioteket.
Då var det rabalder (bland föräldrar och vuxna) och en JÄTTElång kö på biblioteket.
Du kan läsa den på Runeberg-sajten.
Kram av Lars-Erik Hellberg
Det är ju trots allt fredag.
Erotikgengren verkar inte vara på topp. En outforskad marknad eller finns kanske inte läsare. Eller helt enklet svårt att skildra. Inte så mycket Tantsnusk i dagens chicklit litteratur som när jag växte upp och ordet Tantsnusk var etablerat?
Expressen har en artikel om den genren.
Själv rodnade jag mig igenom Auels Mammutjägarsvit i tonåren. Var ju inget jag läste på tunnelbanan. Så att grannen kunde misstänka att "nu läser hon det stycket". Det har hänt med andra böcker som jag inte visste skulle ha erotiska skildringar att man blivit överraskad. "Oj, här kan jag ju inte sitta och läsa om just det", och önskat mig ett bokomslag. Till och med Stieg Larssons Milleniumsvit, gjorde mig lite brydd ibland.
Det tråkiga med erotiska skildringar i böcker är att jag tycker att de bli rätt platta. Erotik är så mycket. Svårt att skildra, för det är samtidigt så allmängiltigt men väldigt personligt med. All erotik i mammutjägarna gjorde mig till slut trött. Även om man i verkligheten kan ha samma rutiner på ett ungefär och inte uppleva det som tråkigt alls, upplevde jag att det blev oerhört långrandigt i skildringarna av Auel. Kan inte vara lätt.
Om den genren inte är på topp här, var beror det på? Romantikgengren är ju inte heller så "fin". Böckerna står där i bokställen vid kassorna på stormarknaden. Egentligt är det ju konstigt att en av våra största drifter även i bokform ska hållas bakom lykta dörrar.
Deckare har ofta varit fyllda med lite erotik. Inga direkta mästerskildringar de heller.
Radion kanske inte är så dumt iallafall. Vart ju lite rabalder förut i augusti då P1 hade erotiska noveller mitt i natten. (Jag missade det).
Att länka är ju ett sätt att ge en replik, egen analys eller ett lite långsamt sätt att föra en dialog.
Dagens Nyheter skriver i en artikel att de är den mest länkade tidningen.
Jag är ju en av alla de som brukar länka till DN, om jag hittar något jag finner relavant och vill puffa för eller har lite tankar om. Om det är en artikel med många läsare och man är snabb att länka, kan det generara många läsare till ens blogg. Första gången fick jag skrämselhicka för jag visste inte om att de la länkar in på DNs hemsida. Idag kan jag tycka det är kul. Men mycket till dialog blir det ju inte. DN svarar ju inte tillbaka. Och sällan bloggläsare med (jag är inget undantag). Tror att blogginläggen genererar en del läsare till tidningarna med. Det är iallfall ofta roligare att läsa tidningen på nätet, än i pappersformat när man får se vad som sägs om en artikel. Även om det inte ersätter fikabordet på jobbet, men nästan.
Vad jag förstått så förekommer det en del länkningar som är irrelavanta med. Som om jag skulle lägga en länk till sporten i detta inlägg. Sånt är synd. För jag tycker det är rätt kul att läsa om vad bloggare skriver om en artikel. Fast ofta gör de väl som jag refererar mest.
Sen kan jag avslöja. Att efter ett inlägg som generarar många besökare är det lätt att bli lite besatt. Ungefär som spelgalen. Och jag letar som en tok efter nya artiklar att länka till. Tills jag sansar mig och inser att att jag helst vill ha läsare som återkommer. För det är ju först och främst er jag skriver till. Men det finns alltid plats för fler. Fast det är ju mer en fakta-blogg och många av besökrna kommer hit på sökord. Skriva bokrecension är poplulärt.
Rapporten från Twingely som artiken bygger på.
Ingen som vet, ingen som vet....
Eller det finns ju en del forskning på området.
Ska man skriva om människor och för människor, så kan även mänskligt beteende behöva faktagranskas.
Artikeln The Halo Effect: When Your Own Mind is a Mystery visar den tio topstudier om halo-effecten men också hur lite vi begriper om hur våra egna tankar fungerar.
Många intressanta artiklar om mänskligt beteende och hur vi agerar hittar du på PsyBlog.
Svd skriver om skräckgenren. Den är populär hos unga. Och jag trodde att det var fantasy. Visserligen lite blandat med skräck.
Vi vill ju bli berörda, och rädsla är ju en ren och ursprunglig känsla. Till och med i kärleksromaner kan det förekomma en viss litet skräckmoment. Om huvudpersonen blir bedragen, någon avlider eller gör bort sig.
Hos mig kommer ju ingen Stephen King bok innanför dörren, förutom hans biografi (Som jag trots idogt letande i boklådor aldrig verka hitta. Den var ju till och med på bokrean sist.) Fast deckare läser jag gärna. Vissa lämnar kvar spår av skräck Gone baby, gone av Lehane till exempel. Även om jag har jättesvårt att ta mig igenom hans senaste i pocket (första i hans svit med deckaren Patrick McKenzie).
Svd har även följande artikel Skräck fungarar bäst när den blandas med andra genrer. Det kan jag skriva under på. Förstår mig inte riktigt på skräck för skräckens egen skull. Och Halloween begriper jag mig inte alls på. Om man inte ser det om ett trevligt fest och man får lyfta fram sina mörka sidor innan godheten inför julen tar vid. Någon får gärna förklara för mig.
Skräck nog för mig är nog att blogga. Att trycka på publicera inlägg -knappen är ett bra sätt att få upp pulsen.
Uppdaterad
Naturligtvis finns det svar på nätet. Dr. Deb (psykolog) förklarar lite varför vi ser på skräckfilmer. Why We Watch Scary Movies
Artikel på nätet av Frank Gruber om att förbättra sin handling.
Improving the Detective Novel By Frank Gruber
Artikeln publicerades januari 1941 i Writer’s Digest.
Många fler artiklar och blog hittar du på sajten Mystery Life - The Crime Fiction Research Journal.
Add this to your site |
