Skräck är poppis

Svd skriver om skräckgenren. Den är populär hos unga. Och jag trodde att det var fantasy. Visserligen lite blandat med skräck.

Vi vill ju bli berörda, och rädsla är ju en ren och ursprunglig känsla. Till och med i kärleksromaner kan det förekomma en viss litet skräckmoment. Om huvudpersonen blir bedragen, någon avlider eller gör bort sig.

Hos mig kommer ju ingen Stephen King bok innanför dörren, förutom hans biografi (Som jag trots idogt letande i boklådor aldrig verka hitta. Den var ju till och med på bokrean sist.) Fast deckare läser jag gärna. Vissa lämnar kvar spår av skräck Gone baby, gone av Lehane till exempel. Även om jag har jättesvårt att ta mig igenom hans senaste i pocket (första i hans svit med deckaren Patrick McKenzie).

Svd har även följande artikel Skräck fungarar bäst när den blandas med andra genrer. Det kan jag skriva under på. Förstår mig inte riktigt på skräck för skräckens egen skull. Och Halloween begriper jag mig inte alls på. Om man inte ser det om ett trevligt fest och man får lyfta fram sina mörka sidor innan godheten inför julen tar vid. Någon får gärna förklara för mig.

Skräck nog för mig är nog att blogga. Att trycka på publicera inlägg -knappen är ett bra sätt att få upp pulsen.

Uppdaterad
Naturligtvis finns det svar på nätet. Dr. Deb (psykolog) förklarar lite varför vi ser på skräckfilmer. Why We Watch Scary Movies