Cyniska trick i deckar-genren

Aftonbladet hade igår en artikel om det med rubriken

Avslöjar knepen bakom James Bonds succé

Lite lustigt att jag ser artikeln igår. För det var en av de frågor som diskuterades liviligast på gårdagkvällens JulOrd.

Varför läser vi så mycket deckare?

Några röster från deltagarna
- det är en fast form (vi vet vad vi får)
- vi får spänning, men är trygga i och med att vi har kontroll genom att vi väljer att läsa själva jämfört med skräckfilmer
- skönlitterära böcker som många upplever bra, har ofta samma form. Ett problem som ska ha sin upplösning.

Dock utan biljakter (min anmärkning). Kärleksromanens okrönta drottning Barbara Cartland hade med ett fast mall, och med ett moment där det ingår spänning. Annars var grundstoryn väldigt lika i alla fall i de historiska romanerna. Platser, personbeskrivningar och tidålder var bara variationer. Jag läste många av dem. Två timmars underhållning när jag kom hem från skolan. Gav mig intresse för historia och senare läste jag dem på engelska. Min släkting språkläraren förfasade sig över mina bokval. (De umgicks med nobelpristagare). Tills hon läste en för att kolla att jag inte kom i totalt moraliskt förfall efter som jag tillbringade några veckor hos henne. Hon fick dock erkänna att språket var rätt bra. Grundmallen är inte så dum. Många som följer den. Är egentligen samma mall som Jane Austen, även om hon hade ett större persongalleri.

Åter till deckarna. Jag har ingen aning om man läser mer deckare idag. Mina första vuxenböcker var deckare - James Bond bland flera andra. Även ungdomsböckerna var gärna deckare - Tvillingdeckarna, Kitty, Peggy m fl. Verkar varit deckartrend bland ungdomsböcker när jag växte upp. Kanske det kan vara en orsak med att deckargenren är stor?

I så fall spår jag i kristallkulan. Skriv fantasy. Eller dagens ungdomar skriver gärna fantasy - och de kommer fortsätta skriva fantasy och läsa fantasy.

För ett av de genomgripande råden igår var. Det går i stort sett inte skriva för spekulation. Utan man måste skriva där man har lusten. Och lust behövs för att orka skriva och skaffa sig en discipling att träna, träna, träna.

Ta respons av andra. Genom nätet t ex via nätverket på noveller. nu eller distansutbildningar. Många vittnade om den oerhörda responsen från medkursare skrivarkurser på folkhögskolor, universitet och vilken energiboost det är. Nästan så jag själv måste börja skriva för att gå på skrivarkurs för att få energi. Problemet är att jag inte har någon historia jag måste berätta. Än.

Eller jag kanske inte bara vill/vågar se den.

Och varmt tack till Ann för inspiration, och ett tack alla som var med igår.