torsdag, september 06, 2007

Besök av Ann Ljungberg, författarcoach

Idag har jag besök av författarcoachen Ann Ljungberg, tillika förlagsdirektör på det flytande förlaget ALF bokförlag som är ute på bloggturne.


Välkommen Ann!

Peggy (alias Puzzlan): Vilka är de vanligaste felen en som börjar skriva en bok för första gången och vad ska man tänka på?

Ann: Det allra vanligaste som jag upplever i debutantmanus är att författaren tar sina karaktärer för självklara och inte gestaltar dem så läsaren kan skapa sig en egen bild av dem.

P: Vad gör en författarcoach, och hur ser ett upplägg ut mellan en författare och coach?

Ann: Det finns minst två sorters författarcoacher - en som jobbar med texten och en som jobbar med författarens kreativa process utan att läsa pågående manus. Själv har jag mitt främsta fokus på textens utveckling men jobbar även en del med frågor runt omkring vid behov.

P: Vad är skillnaden mellan en redaktör på ett förlag och en coach?

Ann: En redaktör jobbar med en författare som är antagen för publicering och utgår från ett "färdigt" manus, medan en coach hjälper en författare att komma dithän. Annars kan man nog säga att arbetssättet är ganska likartat.

P: Vad är det bästa med att gå på en skrivarkurs?

Ann:
Att man får koncentrera sig på sitt skrivande och ta del av andras
erfarenheter, samtidigt som en kursledare ger uppgifter.

P: Hur tänker du när du väljer ut ett manus? Från ett förlagsperspektiv?

Ann: Denna fråga är egentligen för tidig för mig att svara generellt på. Det enda manus jag givit ut hittills, förutom Skrivarkalendern, är "Jag dog i Barcelona" av Claes Grill och där blev jag förtjust i hans drivna, humoristiska stil samtidigt som historien var spännande. Men det är inte nödvändigtvis just de kriterierna som är viktiga för nästa manus. Ett manus som har utmärkt språkbehandling, en fascinerande historia OCH en egen berättarröst har chans att fånga mitt intresse.

P:
Hur fick ni idén till skrivarkalendern? (se länk till höger)

Ann: Som en blixt från en klar himmel - för att använda en sliten klyscha. Jag stod i en bokaffär strax före jul 2005 med en bok om skrivande i ena handen och en kalender i den andra - och såg Skrivarkalendern framför mig! När jag framförde idén för Anna-Carin Collin, om en kalender som också är en inspirationsbok för såna som vi, såna som skriver, ville hon absolut vara med. Tillsammans har vi utvecklat konceptet med bok och sajt.

P: Sen är jag nyfiken på hur du halkade in på banan som författarcoach och startade förlag? Och hur en arbetsdag ser ut för dig?

Ann: Halka är ordet. Jag har alltid läst och skrivit, gått många skrivarkurser där textanalys varit en viktig del. Efter ett år till sjöss - för fyra år sedan - var böckerna slut ombord och jag ville dessutom ha något att göra så jag sökte uppdrag som lektör, samtidigt som jag fick goda råd av en mentor.

Efter att ha "provläst" ett tiotal manus kände jag mig varm i kläderna och började ta betalt av privatpersoner som ville få bedömningar innan de var beredda att skicka sina manus till förlag. Och så fick jag napp på några förlag där jag får uppdrag som lektör, redaktör och/eller korrekturläsare. Jag utvecklade författarcoachtjänsten när jag började få förfrågningar om att läsa manus som var halvfärdiga och jag har utvecklat skrivarkurser på distans för dem som börjar från början med en roman- eller faktaboksidé.

Förlaget blev en naturlig utveckling eftersom vi ville ge ut Skrivarkalendern på egen hand för att inte förlora minst ett år. Lika naturligt känns det att kunna använda det för annan utgivning, även om det blir i begränsad omfattning.

En arbetsdag är ett kreativt kaos eftersom jag har många olika arbetsområden och jobbar ganska händelsestyrt. Hela manus läser jag i ett sjok, men jag får också enskilda kapitel, övningstexter från skrivarkurserna mm. Under vintern arbetar jag också intensivt med att förbereda skrivarkurser där jag råkar befinna mig, senast i Venedig och närmast i Sevilla. Vinter, vår och sommar handlar också mycket om att skriva och färdigställa Skrivarkalendern och under hösten ska den säljas. Dessutom är det nästan ett halvtidsjobb att hantera och underhålla segelbåten som jag lever på med min man. Roliga dagar, men ingen är den andra lik.

Ann: Tack för att jag fick komma hit!

P: Tack själv Ann. Jättekul att du kom förbi!

1 kommentar:

S sa...

Det här var en otroligt inspirerande och givande läsning. Kul initiativ!