Hans-Olov Öberg - konflikten mellan förlag och författare

En klassisk konflikt. Tycker jag har hört det i många varianter iofs.

Ska man ge folk vad de vill ha eller vad de borde ha?

Ernst Brunner "stormar" i Aftonbladet idag. (Har inte läst artikeln för jag hittar den inte på nätet och jag håller mig inne i det ljuvligt luftkonditionerade kontoret). Notis i svd.

Uppdaterad, artikeln i Aftonbladet kan du läsa här.

I Hans-Olovs blogg På första tillslaget gör han en rolig liknelse som fick mig att skratta åt sättet att se på bokbranschen som finns någonstans i bakhuvudet att böcker är något sedelärande och finkulturellt, när en stor del är ren och skär underhållning (finns för all del böcker som bannlyses med).

“Tommy Koverhult till storms mot skivbolagsjättarna: Säljer tenorsaxen om inte all utgivning av Per Gessle upphör”

Sluta skriva är dumt, men kanske ge ut boken själv? Som många okända författare får göra? Frågan är om han är beredd att ta risken att ligga med stor upplaga hemma. Vad jag kan förstå så har han ett åtråvärt kontrakt med ett förlag.

Fast är inte allt marknadsföring? Bästa sättet att få uppmärksamhet är ju att beröra människor? Det är väl ingen slump att Ernst har en bok på gång? Han har nog sin kunder (oooops, läsare) rätt på det torra ?(Även om han likt många andra ju alltid vill sälja MER. Många köper ju hans böcker p g a namnet (eller den bild han har skapat runt om kring sig). Hans varumärke. En författare är alltid mer än en person som förmedlar ord, tankar och idéer. Särskilt idag. Sen finns det några som läst något och kanske just därför inte köper hans böcker, eller har retat upp sig på honom som den person han framställs i media.

Själv går jag nog och funderar över vad jag egentligen tyckte om Kocksgatan som jag läste för massor av år sen. Kommer inte ihåg den. Någonstans berörde den, men eftersmaken känns bitter. Säkert något jag inte förstod eller så minns jag fel. Nu är mest Kocksgatan en gata jag då och då gå förbi.