Hemliga författare lockar

Jag undra varför man är hemlig som författare. Att förlagen tillåter det. Jag kanske inte ska säga något. Skriker ju inte direkt ut mitt namn här. För det är inte jag som är viktig. Och jag vet ju vem jag är.

SvD skriver om "fenomenet" Lars Kepler och vår fascination för hemliga författare.

Här börjar iallafall förlaget träda in i sommarvilan. Nå någon vila är det inte riktigt. Det innebär tid för läsning, underhålla författare, några av oss jobbar hemifrån och jag ska trots godkänd semesteransökan ta mig till jobbet för ett par timmars jobb. Sen ska solen och det sociala livet prioriteras ett par dagar.

Igår släpade dessutom våra chefer ut oss på böljan den blå och spärrade in oss i en fästning ett par timmar, för att försöka få oss att hitta bättre rutiner: för kunskapsdelning, administrativa rutiner och kanske slipa av oss lite av vår ödmjukhet.

Säga vad man vill om oss. Men vi är ett väldigt glatt gäng. Och ambitiösa, men kanske lite för ödmjuka trots att vi nog ser det som en styrka med. Tror jag ska norpa åt mig vår utmärkta ledarskapsbok. jag vet att cheferna har den. Och det är bra att veta vad de pratar om.