Nockad av värmen

Blev jag! Och haft tur att ha lite semester. Skriva har inte funnits i mitt sinne. Däremot att läsa.

Med alla artiklar om sommardeckare så blev jag tvärtom. Usch inte en deckare i värmen. Jag vill läsa något kul, lättsamt. Måste ha något att göra i förmiddagsvärmen medans tonårsdottern sov sin skönhetssömn. Damerna på förlaget rekommenderade denna.



Den var inte helt lätt att komma in i. Jag hade inte fattat att det var en brevroman. Och det inte helt vanliga sättet att skriva gjorde nog att jag inte släppte den. För jag är lite förtjust i den genren även om den inte får vara ofta förekommande. Första halvan läste jag nog främst ur perspektivet - vad var det nu dameran på förlaget tyckte var så bra med denna bok. Jag har en tendens att läsa ur det perspektivet ifall flera lovordar en bok och säger att den MÅSTE jag läsa. Tror jag läst för mycket psykologi och mina medmänniskor intresserar mig nog mer.

Nåväl, jag lyckades släppa kollegorna. Och dök in i boken och sysselsatte mig med att fundera vad författaren ville berätta, och hur hon skrev. Och hon lyckades med att få mig att få lite historia till livs. Kul när man själv känner upplyst av en bok. Efter det började jag på Katedralen vid havet. Den är just nu liggande. Mognar till det. För där upplevde jag inte som författaren smög in kunskaper utan skrev sina romanfigurer på näsan. Men det kan ju ändra sig. Och jag med.

Nu är det ju svalare, och jag är tillbaka med att producera böcker. Det behövs. Om inte annat för tryckerierna. Ryktena går. Hur många tryckerier överlever denna kris?