Konsten vs. underhållning

Ernst Brunner, Kirsti Thomita och Jonas Axlesson litterär chef på Bonniers pratar konstnärsskapets villkor och att är man redan känd så köper förlagen ibland grisen i säcken på grund av författaren är bara är känd. ) Tv4s söndagsmorgon nu på morgonen.

Nå det är inget nytt. Förlagen vill sälja. Och media skriver gärna om personer de redan känner till. Och det är kittlande med personer vi känner i ett sammanhang när vi går över till ett annat medium.

Alla överens om att så både det inte vara. Men så är det.

Och så har vi de anonyma då....kanske därför Bonniers driver en rätt framgångsrikkampanj där vi bloggare hjälper till med att lösa frågan VEM är det som är Lars Kepler. En bok må vara nog så bra men det är intressant vem författaren är. Tror det ingår i männsklighetens natur. Vill vill göra värden begriplig för oss. Och få kunskaper om författaren förklarar lite mer om boken. Om samhället. Och skriva vill ju många av oss. Många lever på en författardröm och då vill man veta vem personen är, vad som driver just den att skriva osv.

Jag kan tycka att det är rätt fascinerande att det ens går att ge ut en bok under annat namn. Hur många andra anonyma konstnärer har vi. Målare under pseudonym och håller sig hemliga? Finns det? Är det ens möjligt?

Och så är den här en recension av Lars Keplers Hypnotisören av Lotta Olsson i Dagens Nyheter. Hua den skrämmer mig. För jag tror inte på människans inneboende onska. Vill inte tro på den. Hade tänkt ge bort den i present. Till en person som redan har den världssynen. Det känns inte bra. Visst, vännen kanske kommer att känna igen sig. Men nu tycker jag min vän inte behöver få mer vatten på sin kvarn. Dilemma.