Manifest hit och dit

Har haft lite återhämtning efter massiva tryckssaksproduktione (och digitala böcker). Orkar knappt tänka böcker. Mest slagen hur mycket som ges ut. Och vem ska läsa allt som ges ut?

Behövs det kvalitetskontroll och vem står för den? Vi själva? Skarpsinniga analyser kan behövas och var hittar man dem? Där man inte misstänker att kritikern bara är ute för att djävlas eller inte kan ha balans. Kan man få lite plus, getingar och pennor på böckerna. "Den här ska du läsa för att du vill ha underhållning och drömma dig bort."

Vid morgonens fika så avhandlades gårdagens program i TV3 om de svenska Holywoodfruarna. Det fanns inte nog med ord av upprördhet om hur blåsta man uppfattade dessa kvinnor. Och i ett vidare resonemang vad gör pengar, beroende och ett hemmafruliv med människor.

Kollegorna blev rädda att unga flickor ser detta som en drömtillvaro. Jag som inte sett programmet - men med en tonårig flicka hemma - känner mig inte ett dugg orolig. Dels för att hon nog kan se det som avskräckande i stället för något eftersträvansvärt sätt att leva och dels för att det ska mer till att påverka unga människors livsval. Dessutom är det ett gyllene tillfälle för mig som förälder att ha det som diskussionsunderlag om livsval och konsekvenser. Vi som människor ska vara medvetna vad våra val leder till och riskerna med det. I den mån vi har möjlighet att sia om framtiden. Det gäller förstås för oss som inte vill att ovanstående ska vara norm att delta i debatten. Hemma, på jobbet och även i det offentliga rummet. Jag är nog närmast glad att de visar upp deras liv så att de som tror sig sträva efter ser att det kanske inte är så kul. Som det låter. Att vara hemmafru är sällan glamour utan att ge upp en del av sig själv till en annan. Gör man ju i och för som lönearbetare med. Men där finns större rättigheter och bättre socialt skyddsnät. Och jag väntar fortfarande på fortsättningen på Carin Holmbergs bok Det kallas kärlek.

Vad har detta med Skrivtips att göra? Jo, hur många har vi inte läst kärleksromaner som slutar med fattiga flickan får sin prins. Men vad händer sen? Var prinsen en riktig prins eller var det en fasad? Visst vill vi ha lyckliga slut. Gäller i stort set oavsett genre. Är det därför kärleksromanen/chick-lit-boken tar slut vid altaret.

Ska man ge människor att läsa de vad de vill läsa, eller ska det finnas en "byrå för god litteratur"? Känns lite orwellskt. Dagens Nyheter skrev om Orwells påverkan på oss i samband med att det är 60 år sedan hans roman 1984 gavs ut, Rent Orwellskt.

Dagens Nyheter har en serie med manifest om litteraturskrivande ur olika synvinklar.

Manifest för ett nytt litterärt decennium
Manifestförfattarna: Jens Liljestrand, Susanne Axmacher, Jerker Virdborg, Anne Swärd, Sven Olov Karlsson, Pauline Wolff och Jesper Högström.

Det är inte sälllan som manifest får stå oemotsagda. Gärna med ett mot-manifest:

Manifest för en olovlig litteratur
Motmanifestförfattare. Mats Kolmisoppi, Hassan Loo Sattarvandi, Peter Fröberg Idling, Sara Gordan, Torbjörn Elensky, Fabian Kastner, Sofia Stenström och Agneta Klingspor.

Och så svar igen från de första Manifestskrivarna - lite enklare och kanske tydligare?

Manifest för ett nytt litterärt decennium - Appendix

Ja så rullar det på. Rena rama Manifesthysterin. När kommer T-shirten med ditt manifest?

DN har varit snäll mot oss läsare om samlat ihop de olika debatt inläggen.

Varsågoda, saxat ur DN:
Manifest för ett nytt litterärt decennium. (22/8)
Manifest för en olovlig litteratur (26/8)
Jonas Thente: "Jag tror att jag ska kalla mig John Threnter". (25/8)
Jonas Thente: "Manifestförfattare. För i ­Sverige diskuterar vi inte estetik." (27/8)
Sara Gordan: "Skrota de förlegade genrebegreppen". (28/8)
Torbjörn Elensky: Nagel i ögat på kritiken. (1/9)
Sara Gordan: "Ta de litterära arterna på allvar". (2/9)

Göran Greider: "Litteraturkritiken saknar nyfikenhet på det som skildras i romanerna". (4/9)
Anna Koldenius & Nina Frid: De skriver läsarnas manifest. (5/9)
Thomas Götselius: Vinstkrav drabbar texterna. (10/9)
Manifest för ett nytt litterärt decennium - Appendix (12/9)
Läs mer enligt DN:
Länge leve manifestet! Ink bokförlag ger ut manifestserie i essäform.
Göran Greiders enmansmanifest.

Förresten vad betyder ordet Manifest?
På Wikipedia står det:
"Ett manifest är en skrift som utgör grunden för en ideologi, en konstnärlig stil eller någon annan typ av kulturell rörelse. Det är ibland, men inte alltid, som författarens avsikt är att åstadkomma ett manifest.

Ordet härstammar från latinets manifestus och används i svenska även som ett adjektiv med betydelsen tydlig eller uppenbar."

Inte så dumt att man som författare tänker över ibland. Vad vill jag med mitt författarskap. Även om många är besjälade av en historia man bara måste berätta. Och tur är väl det. Att vi är olika.

Mer om manifest:
Bloggen Copyriot om Manifest,

Per Svensson på Sydsvenskan Har ni manifest eller?

Och det roliga inlägget och tankeväckande av Eiríkur Örn Norddahl i hans blogg (trevlig ny bekantskap för mig)

En liten reflektion. På 80-talet var det jätteviktigt att företag och organisationer skulle ha en Vision. Är det som vi behöver inför framtiden att man identifierar sig med en författare. "X skriver bara chick-lit." " Jag är en chick-lit-läsare-tjej."

Får författare byta genre och får jag som läsare läsa olika genre? Och visa det i min digitala bokhylla. Vilken uppfattning får du då av mig som litteraturkonsument? Och hur påverkar det författaren att man har läsare som läser all sköns olika genre?